Födelsedag....

Jävlar helvete satans skit. Tillbringade halva natten på psyk.
A tog tag i mig när jag lade mig mitt på en fotbollsplan och grät så jag skakade.

Så nu har jag fått mer mediciner.. Kanske någonting funkar? sömntabletterna som jag tog halv 5 (när jag kom hem inatt) sitter fortfarande i iaf. känner mig hög som ett hus eller så.

Detta är inte jag..det här är inte mitt liv.

Just nu är världen väldigt kall... Jag känner mig inte riktigt välkommen någonstans.

Känner mig mycket mycket missanpassad. Hör liksom inte hemma någonstans och vill inte gå ut i rädsla för att någon ska se den smärta jag släpar omkring på.

Jag har fått mycket minnesbilder från tidig barndom som ploppat upp idag... Jag längtar tillbaka dit. Det var där jag hörde hemma, det var där jag kände mig trygg.

Sambon förstår mig inte. Han försöker, men han kan inte. Eviga konflikter. Och jag är livrädd för denna typ av konflikter...
Jag håller mig hemifrån bäst jag kan, eftersom han inte kan öppna sig mot mig utan bara går runt i ett grinigt skal.
Han skriker inte åt mig, han kastar inte saker på mig. Han är inte det minsta hotfull eller våldsam mot mig...
Det skrämmer mig. Det skrämmer mig jättemycket.....

Orken är slut.

Verkligen. Nu är jag less på detta.

Jag orkar inte längre. Jag gick gärna omkring med influensa i 2 veckor om jag bara slapp detta psykiska.
Jag känner igen dessa känslor. Jag känner dem så väl. Varför kan jag inte hindra dem från att komma fram?

Varför kan jag inte ens förklara?
Varför kan ingen bara förstå?
Varför kan ingen hjälpa?
Ni vet inte hur...Klart ni inte vet.
Men jag vet ju inte heller! Jag vet bara att jag mår dåligt. Jag behöver hjälp.

Och nej, läggas in på psyk är inget alternativ just nu. Eller är det?
Kanske skulle jag må bättre där? Bara för några dagar?
Eller bör man köra av vägen? Bara lite? bara rulla ner i diket, men tillräckligt hårt för att få ligga på sjukan några dagar?

Det syns ju ingenting på mig då kan jag inte ha ont någonstans, eller hur?
Har någon brutit benet så syns det ju, eller hur?
Och något fått en yxa i bakhuvudet så syns det ju?

Måste man göra sig själv illa så att det syns innan folk ser att man inte mår bra?

Aj....

Min kära sambo skulle ge mig en bok igår kväll, just när han sträcker fram boken mot mig får jag för mig att böja mig ner för att plocka upp en bok som trillade ur bokhyllan.

Det resulterade i en krock som hette duga... Jag träffades med kanten av boken i vänstra ögat och precis över näsbenen. Otroligt smärtsamt slag faktiskt.

Men nu är både de ofrivilliga ryckningarna i ögat och yrseln i huvudet borta.

Gårdagens visdomsord - Det gör jävligt ont att få böcker i ansiktet!

Fan...

Fan fan fan fan fan.... Varför? Varför just nu?

Om bara detta kunde vänta 2 månader eller så så skulle allt bli hur bra som helst. Just nu är en dum tidpunkt att få mer brkymmer på halsen.. Mycket dum tidpunkt faktiskt.

Hunddusch :)

Ja man får faktiskt duscha när man har rullat sig i bajs, sånt är livet.

Första gången hon faktiskt har rullat sig i nåt äckligt så hon behövt ordentlig schamponering.

Och herregud vilken förnärmad dam vi hade i badrummet!
Men nu är allt över och hon har fått mat, då har vi en nöjd liten fröken igen :)

Argh..

Jag är friskare nu. Hostar lite lagom och snorar bara lite..
Men jag mår fasen inte bra. Något där inne vill sig inte som jag vill. Oro och ångest bubblar envist.

Och sen den där rösten i mitt huvud som bestämt talar om att jag bör rycka upp mig. Jag har ju ingenting att vara nere för. Särskilt inte just nu när jag har så många omkring mig som ligger risigare till än vad jag själv gör.

Ego!

Skendräktighet

Tror bestämt att knäpphunden är skendräktig.

Hon har fått tydliga tuttar, hon har en natt kräkts utan anledning och hon håller envist på och "bäddar"...

Någon som har bra tips/erfarenheter om hur man hanterar detta på en bra sätt för att tiken i fråga ska få bästa möjliga skötsel och minsta möjliga oro?

Stackars liten...

Ja det är sambon jag menar. Inte helt lätt att försöka sova med en tokhostande Natali i sängen.

Men när jag väl somnade så sov jag en stund åt gången iaf. Och drömde om stallet och hästarna inatt igen...


Sjuk sjuk sjuk

Jag saknar att vara i stallet, saknar ju min lilla snuttfia till knäpphäst!

Dock är ju hunden här hemma och är sympatisjuk med matte...

Nej nu får jag bannemej bli frisk! Det är enormt tråkigt hemma.

Vill ju se Mie i samlad galopp på unghinsten ;)

Vad gör man när man är hemma sjuk och har tråkigt?

Jo, varför inte starta en blogg?

Hoppas nu alla snälla människor som hittar denna inte klandrar mig, men jag lovar inte att någonsin skriva ett inlägg här igen...Jag är dålig på allt vad dagböcker/bloggar etc heter.

Men nu har jag skrivit ett inlägg iaf.

RSS 2.0