Födelsedag....
Jävlar helvete satans skit. Tillbringade halva natten på psyk.
A tog tag i mig när jag lade mig mitt på en fotbollsplan och grät så jag skakade.
Så nu har jag fått mer mediciner.. Kanske någonting funkar? sömntabletterna som jag tog halv 5 (när jag kom hem inatt) sitter fortfarande i iaf. känner mig hög som ett hus eller så.
A tog tag i mig när jag lade mig mitt på en fotbollsplan och grät så jag skakade.
Så nu har jag fått mer mediciner.. Kanske någonting funkar? sömntabletterna som jag tog halv 5 (när jag kom hem inatt) sitter fortfarande i iaf. känner mig hög som ett hus eller så.
Detta är inte jag..det här är inte mitt liv.
Just nu är världen väldigt kall... Jag känner mig inte riktigt välkommen någonstans.
Känner mig mycket mycket missanpassad. Hör liksom inte hemma någonstans och vill inte gå ut i rädsla för att någon ska se den smärta jag släpar omkring på.
Jag har fått mycket minnesbilder från tidig barndom som ploppat upp idag... Jag längtar tillbaka dit. Det var där jag hörde hemma, det var där jag kände mig trygg.
Sambon förstår mig inte. Han försöker, men han kan inte. Eviga konflikter. Och jag är livrädd för denna typ av konflikter...
Jag håller mig hemifrån bäst jag kan, eftersom han inte kan öppna sig mot mig utan bara går runt i ett grinigt skal.
Han skriker inte åt mig, han kastar inte saker på mig. Han är inte det minsta hotfull eller våldsam mot mig...
Det skrämmer mig. Det skrämmer mig jättemycket.....
Känner mig mycket mycket missanpassad. Hör liksom inte hemma någonstans och vill inte gå ut i rädsla för att någon ska se den smärta jag släpar omkring på.
Jag har fått mycket minnesbilder från tidig barndom som ploppat upp idag... Jag längtar tillbaka dit. Det var där jag hörde hemma, det var där jag kände mig trygg.
Sambon förstår mig inte. Han försöker, men han kan inte. Eviga konflikter. Och jag är livrädd för denna typ av konflikter...
Jag håller mig hemifrån bäst jag kan, eftersom han inte kan öppna sig mot mig utan bara går runt i ett grinigt skal.
Han skriker inte åt mig, han kastar inte saker på mig. Han är inte det minsta hotfull eller våldsam mot mig...
Det skrämmer mig. Det skrämmer mig jättemycket.....
Orken är slut.
Verkligen. Nu är jag less på detta.
Jag orkar inte längre. Jag gick gärna omkring med influensa i 2 veckor om jag bara slapp detta psykiska.
Jag känner igen dessa känslor. Jag känner dem så väl. Varför kan jag inte hindra dem från att komma fram?
Varför kan jag inte ens förklara?
Varför kan ingen bara förstå?
Varför kan ingen hjälpa?
Ni vet inte hur...Klart ni inte vet.
Men jag vet ju inte heller! Jag vet bara att jag mår dåligt. Jag behöver hjälp.
Och nej, läggas in på psyk är inget alternativ just nu. Eller är det?
Kanske skulle jag må bättre där? Bara för några dagar?
Eller bör man köra av vägen? Bara lite? bara rulla ner i diket, men tillräckligt hårt för att få ligga på sjukan några dagar?
Det syns ju ingenting på mig då kan jag inte ha ont någonstans, eller hur?
Har någon brutit benet så syns det ju, eller hur?
Och något fått en yxa i bakhuvudet så syns det ju?
Måste man göra sig själv illa så att det syns innan folk ser att man inte mår bra?
Jag orkar inte längre. Jag gick gärna omkring med influensa i 2 veckor om jag bara slapp detta psykiska.
Jag känner igen dessa känslor. Jag känner dem så väl. Varför kan jag inte hindra dem från att komma fram?
Varför kan jag inte ens förklara?
Varför kan ingen bara förstå?
Varför kan ingen hjälpa?
Ni vet inte hur...Klart ni inte vet.
Men jag vet ju inte heller! Jag vet bara att jag mår dåligt. Jag behöver hjälp.
Och nej, läggas in på psyk är inget alternativ just nu. Eller är det?
Kanske skulle jag må bättre där? Bara för några dagar?
Eller bör man köra av vägen? Bara lite? bara rulla ner i diket, men tillräckligt hårt för att få ligga på sjukan några dagar?
Det syns ju ingenting på mig då kan jag inte ha ont någonstans, eller hur?
Har någon brutit benet så syns det ju, eller hur?
Och något fått en yxa i bakhuvudet så syns det ju?
Måste man göra sig själv illa så att det syns innan folk ser att man inte mår bra?
