Argh..

Jag är friskare nu. Hostar lite lagom och snorar bara lite..
Men jag mår fasen inte bra. Något där inne vill sig inte som jag vill. Oro och ångest bubblar envist.

Och sen den där rösten i mitt huvud som bestämt talar om att jag bör rycka upp mig. Jag har ju ingenting att vara nere för. Särskilt inte just nu när jag har så många omkring mig som ligger risigare till än vad jag själv gör.

Ego!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0